En lokförares vardag

 Imorse kom jag ut på bangården och fick syn på mitt lok, gråmålat, vet ni vad det innebär.... jo det finns radio i hytten, det jag allra helst vill då är att bara sträcka upp armarna i luften, tjoa och skutta högt.....

Idag är riktningen Falun igen, med rast i Borlänge.

En bit norrut springer en liten ekorre över spåret....ja, just det, var det inte här den nakna mannen stod.....ofta flyter arbetet på, men ibland kan man få sina överraskningar....det mest förvånande var att han inte hade några skor på sig, och kallt var det ute...

Jag plockar fram en av mina skivor.....in i radion....och vrålar med i låten......"se mig, håll mig, äääälska mig ömt, jag faller i dina häääänder"..... en frihet man kan ta sig som lokförare i sin ensamhet...... ibland leker jag med tanken att tänk om mikrofonknappen fastnat i "tal"-läge....och alla hör mig....kanske mest för deras skull hoppas jag att detta inte inträffar under hela min lokförarkarriär.....

Rullar in i Avesta-Krylbo, ja där står han och hejar, en kille i luva och solglasögon som jag både sett och kört förut.....hejar tillbaka, det kan man kosta på sig......

Ta det sakta in på station nu Marie, för sist kom jag snäppet för fort och då "hjälpte" tåget mig att bromsa, vilket innebär näst intill tvärnit, kör under 10km/h, känner hur folk i och utanför tåget trampar av otålighet....

Från Avesta-Krylbo och norrut åker vi parallellt med Dalälven...där har jag paddlat.....jag fick muta min dotter med godis för att hon skulle följa med.....och jag paddlade......medan hon satt med fötterna i vattnet och mös....ja, ja det var det värt....för sällskaps skull.....

Jag kliver av i Borlänge, har min rast, fortsätter senare med tåg 20 mot Falun. Där kopplar jag av loket, växlar runt det, kopplar på det igen, bromsprovar, hämtar en kopp te, och kör mot Stockholm igen. Har tagit tid på själva växlingsrörelsen, 8 minuter.....

Jaha, allt flyter på till Morgongåva. Sen kom vi inte längre. Det är totalstopp i tågtrafiken i Uppsala. De stoppar oss just i Morgongåva för att det finns en perrong här. Jag informerar om att det är ett preliminärt stopp på en halvtimme och att det enda positiva är att det faktiskt är en perrong här för den som vill röka eller inhämta luft.

Det kommer besked om en lokalbuss som strax ska avgå mot Uppsala. Folk stressar av och givetvis går bommarna ner rakt framför dem, de står tålmodiga en stund men när inget tåg kommer börjar de gå under och runt bommarna. Det lyser grönt på spåret bredvid och nackhåren reser sig på mig, jag böjer mig ut genom fönstret och vrålar så högt jag kan att de ska stå kvar. Det hjälper bara delvis. Men till min lättnad ser jag i backspegeln att tåget som var på väg in i Morgongåva har stannat. Men hur kan han ha grön signal undrar jag. Jag tittar ut och vill ha kontakt med honom. Han står precis så att han inte ser mig i något fönster. Kan jag kasta något på rutan, nej jag har inget jag vill bli av med, jag tar min halsduk och viftar och han ser mig! Jodå, trafiken har börjat rulla så sakta.

Jag ser bussen rulla iväg med de flesta som klivit av men tillbaka kommer två molokna trafikanter som missat bussen, däribland en herre jag pratat lite tidigare med. Han är lite äldre och verkar stressad, jag tyckte hemskt synd om honom och kände oro för att han skakade så. Måtte han klara detta. Det är ju inte bara att gå av eller på, det är ju alltid bagage att släpa på.

Tågmästaren har kontrollerat anslutningar för resenärerna och har beställt en taxi till dem som ska till Arlanda. Så fyra blir kvar på perrongen när vi så småningom får lämna Morgongåva. Det blir några stopp till under vägen men en timme efter tidtabell ankommer vi Uppsala, sen flyter det på.

Under hela tiden har jag undrat hur informationen tagits emot, har det hörts, har det varit tydligt, ibland måste man ju ropa något fast man egentligen inte vet så mycket, och jag tror jag ibland pratar lite för fort, det blir ju också uttryckt spontant. Till min enorma förvåning är det en trafikant som kostar på sig att berätta att hon varit nöjd med informationen. Då går det inte att vara varken irriterad eller frustrerad själv.....

Klippor i sammanhanget är tågmästarna och fjärrtågklarerarna!

Hemma väntar dottern med middag på en mamma som är en timme sen.....