En lokförares vardag

Ett pass på exakt 12 timmar och tretton minuter. Det är långt. Framför allt när det sträcker sig genom natten. Inställelsetid är 18.03. Jag kör ut ett tåg till Hagalund. Har rast. Klargör lok till tåg 251. Jag ska till Linköping via Nyköping. Det är så otroligt vackert denna väg, det är bara synd att det är mörkt när jag ska köra.

Tidigare i min lokförarkarriär körde jag denna sträcka så ofta att det kändes som om jag kunde varenda kurva, hastighet, fågelbo och invånare. Men sen gick åren. Nu är hastigheten höjd och det är inte längre som mammas gata att köra här.

Framme i Linköping växlar jag ut tåget till bangården. Ska ut på spår 26 och ställa av. Kopplar av loket. Får hjälp av ombordansvarig att lägga växlarna. Kör runt loket till andra änden, kopplar ihop igen. Kör fram så att jag står vid tågvärmeposten. Tar ner på loket. Jag har en Rc3:a idag och ovan som jag är att ställa av en 3:a så dubbelcheckar jag mig själv genom att titta i fordonspärmen.

När jag lämnar tågsättet ska jag koppla ur spänningen i kontaktledningen till spår 26. Tidigare tyckte jag det var läskigt, man står på marken och sköter 16.000 volt. Första gången jag gjorde det så sprakade det så konstigt i ledningen så det är klart att man inte vill att det ska hända igen. Men ikväll är det lugnt.

Jag traskar iväg till hotellet. Jag har uppehåll nu på två timmar. Det ska bli skönt att sluta ögonen en liten stund. Klockan har blivit 01.00. Klockan 03.00 ska jag vara tillbaka igen. Jag får min nyckel. Jag har min stegmätare och brukar ta trapporna upp och just inatt är det en extra våning upp mot vad det brukar vara. Jag pustar mig upp för fyra trappor. Väl på rummet stinker det cigarettrök och jag får syn på askkoppen. Fanns det inget annat rum? Här vill jag inte stanna. Åter i receptionen är det fullt. Då ber jag om min frukostpåse och går istället ner till vårt uppehållsrum på centralen i Linköping. Lägger mig en stund på soffan där istället.

Nattåg 2 hem. Jag tycker om att köra nattåg. Tillåten hastighet är 160km/h. Men tidtabellen är väl tilltagen och det verkar räcka med 90-100km/h. Jag får stopp in i Kimstad. Förlorar några minuter och får sedan hålla en 110km för att sakta men säkert köra ikapp tiden. Det är lugnt och behagligt att hålla lite lugnare tempo. Extra långa bromssträckor får mig att hoppas på att folk sover gott.

Strax före 06.00 rullar jag in på centralen och avslutar mitt pass med att lämna över tåget till nästa förare som ska köra ut det till Hagalund när resenärerna klivit av.