21/8-07
Jag som brukar skriva så mycket om te. Vikten av att vid vissa tillfällen få avnjuta denna varma och så underbara dryck. I alla fall så har jag numera druckit min första kopp kaffe. Själv är jag mycket förvånad över att detta var möjligt men omständigheterna satte min i en förlägnen situation utan återvändo. Jag fick korglutningsfel i en av mina vagnar i tåget. Jag kontaktade tågmästaren för att diskutera hur han tyckte vi skulle göra med utrop och hastigheten. Skulle jag informera i högtalarna när det nu bara gällde en enda vagn? Hur kändes det i vagnen, gick det att vara där i ordinarie hastighet, fanns det tillräckligt med platser i tåget för övrigt, så man ev. skulle kunna omplacera trafikanterna? Han sa att han kommer fram till mig så ska han gå igenom vagnen utan korglutning och känna efter hur det kändes. Vad jag inte räknat med var att han hade med sig fika fram till mig. En kopp kaffe. Ville jag ha socker eller mjölk? Tja, jag tyckte mjölk lät som ett säkert kort, så jag satsade på det. I och med att det tog en stund att diskutera läget tyckte jag det vore hemskt ohyffsat att inte dricka av kaffet. Jag tog ett djupt andetag, höll andan, öppnade munnen, förde fram kaffekoppen, tog en sipp, och svalde. Och så tänkte jag på trafikanterna som inte hade någon korglutning, som kanske strax får en väska i huvudet, och tänkte att jag nog, trots en kopp kaffe, hade det bättre än dem.Epilog: jag överlevde!
Kommentarer
Trackback