En lokförares vardag

Kör en X40 till Gävle. Väl framme i Gävle ska jag ut till uppställningsbangården med tåget och lämna det där på spår 57. Jag kan ju inte spårnumrena utantill. Får syn på tavla 56 på lite avstånd. Tar för givet att man räknar spåren åt höger. Givetvis kommer jag lite för långt innan jag ser att man räknar åt vänster. Jaha, då har jag redan hunnit in en bit i växeln som skulle lagts om. Det är bara att stanna, resa på rumpan, byta ände på tåget, för att "backa" den lilla extra biten jag hann köra för långt.

Det mest otroliga är att jag kommer ihåg telefonnumret till fjärren som min instruktör sa under utbildningen när vi var här på övning. Jag kunde nu "effektivt" ringa upp honom och tala om vad jag höll på med samtidigt som jag bytte ände. För jag står nämligen i detta läge och blockerar för tågspår där han vill köra tåg.

Väl i andra änden så lyckas jag inte flytta tåget en millimeter. Snälla tåg, rör på dig! Eftersom jag är helt ny så kan jag ju nästan gissa att det är ett handhavandefel. Jag ger upp. Reser mig och börjar gå tillbaka. Jag får väl ställa tåget på "annat" spår. När jag gått 10m vet jag vad jag gjort för fel. Jag har inte lagt i läge "framåt". Tillbaka igen. Nu funkar det ju. Jag flyttar tåget, byter hytt igen, klättrar ut och lägger om mina växlar. Till slut så står det ju i alla fall där det ska. Skam den som ger sig.