15/2-07
Tåg 40 brukar vara ett lagom långt tåg. Idag var det 11 vagnar! Jag trodde först jag läste fel i sifo-listan.
Hämtar tåget i Hagalund. Vid bromsprov blir det problem med bromsen på en vagn. Den stängs av. Lämnar vagnhallen 17 min. sen. Jag vet nu att det kommer bli tight om tid på centralen för att kunna avgå i rätt tid. Ringer och förbereder tågmästaren på att en broms är avstängd, inför den föraruppgift han ska skriva till mig. Ringer fjärren och talar om att tåget är 301 m långt. Jag ska in på spår 5. Växlaren är på plats. Rundgång med lok. I norra änden ser jag att loket kommer att ”hänga” utanför dvärgsignalen. Ringer fjärren igen. Det får ju bli så här nu, vi ska ju ändå strax avgå.
Växlaren hänger på loket, tm är där med föraruppgiften, bromsprov, slå upp i linjeboken vilken hastighet som gäller nu med en broms avstängd, mata in värdena, tm ringer när resenärerna är på, jag informerar honom om en sth på 140 km/h, jag ringer till fjärren för signalens skull, jag ringer tillbaka till tm och säger att jag fått signal, han ger muntlig avgång. Det var mycket som fungerade på kort tid. Jag tackar växlaren och tm! Vi avgick ett par minuter sena.
Knappt fyra timmar rast i Borlänge. Vad gör man? Det lustiga är att jag ändå inte hinner allt jag vill. En tur till Kupolen, inget fynd idag, vilar en stund, tänkte läsa men har för mycket att fundera på, äter lunchbuffé på hotellet, sen är det redan dags att gå till tåget.
I restaurangen jobbar en kille jag tycker jag känner igen sen pendeltågen. Jag frågar om han jobbat på SJ tidigare, men han svarar att han är alldeles för ung för att ha hunnit jobba där. Hur ska jag tolka det? Att vi SJ´are bara är gamla stofiler? Ja, jag tror det var så han menade.
Jag byter av tåg 20 i Borlänge och kör till Falun. Där ska jag göra rundgång och jag får vara väldigt tacksam för att det inte finns is och snö runt kopplingsnävar, koppel eller tågvärmekabeln. Jag tar tid, åtta minuter tar det att göra rundgången, men då ingår inte av och tillkoppling utan endast växlingsrörelsen.
På hemväg igen kör jag på en älg. Jag tycker det är sorgligt. Upp i spåret kom två älgar men den ena får fortsätta sin färd här i livet ensam. Den som blev påkörd vände huvudet mot tåget och man kunde gissa sig till hans förvåning och undran över vad det var som kom lysande i mörkret. Trots att jag släckte lyset var han för nära för att hinna undan.
Innan Uppsala fick jag stoppsignal och fjärren bad mig gå ut för att titta hur loket såg ut, men det fanns inte mycket bevis för att en älg försvunnit in under tåget. Lite päls på ena bufferten. Jag tror det mesta låg kvar i spåret för det lät inte så mycket av själva smällen.
Fjärren = fjärrtågklareraren
Tm = tågmästaren
”Hänga ” utanför = tåget är helt enkelt för långt
Sth = största hastighet, i detta fall är sth normalt 160 km/h
Rundgång = att koppla av loket i ena änden av tåget, köra runt, och koppla på det i andra änden av tåget.
160 till 140 låter som en onödigt stor sänkning bara för en vagn som är obromsad utav 11 stycken
Om alla vagnar är jämnt lastade och loket väger ungefär som 2 vagnar (loket väger ju normalt mest) sjunker bromsverkan med 1/13
Bromssträckan ökar normalt med kvadraten av hastigheten - (12/13)^0,5*160 = 154 km/h
farten behöver då bara sänkas till 154 km/h för att ge samma bromssträcka som normalt i 160. Lite marginal är bra att ha ifall vagnarna är ojämnt lastade men 150 km/h sth borde vara rätt lagom.