En lokförares vardag

Idag sprang två rävar över spåret. Att vara lokförare innebär att sitta på första parkett vad gäller naturupplevelser. Det är så otroligt vackert överallt. Det är en förmån att från lokförarfönstret få följa årstidernas växlingar. Vilket just nu innebär snö på hustaken, frostbitna träd, is på sjöarna, ljus från fönstren, att vid möte med andra tåg köra i 180km/h rakt in i snörök utan sikt, att kasta ett öga i backspegeln där mina egna vagnar också försvinner i ett moln av snö, att plocka upp resenärer med skidpaket och undra hur de haft det, rådjur på snöklädda ängar, snöflingor i luften som strömmar emot fönstret, solsken som får snön att glittra……

Jag trivs med att det är ett ensamjobb, även om det ibland känns lite för ensamt, jag sköter mig själv. Det finns mycket tid att fundera över livets alla frågor…….

Jag känner en otrolig yrkesstolthet och att vara kvinna och köra tåg tycker jag är häftigt. Jag gillar utmaningen att försöka framföra ett tåg mjukt och behagligt. Jag tycker om att göra utrop i mikrofonen vid trafikstörningar, det känns lite socialt, där i min ensamhet…..