En lokförares vardag

Klargör en multad X2:a igen(=2 st X2000 som är ihopkopplade). Jag är glad att jag har 1 ½ timme på mig. Det behövs.

Brandvarning på två vagnar.

Mobitecen(=skyltsystemet) fungerar ej från ledande hytt. Måste in i bistrons mobitec. Den ger signal till vagnarna men det skyltas Köpenhamn på dörrarna istället för Malmö. Den bakre delen fungerar dock som den ska.

Korglutning ur funktion på en vagn. Ska jag åka med det? Är det anmält?

I vagn 5 är båda toaletterna avstängda. Det finns inget vatten. Kollar båda handtagen på utsidan och vacuumpumpen, men inget händer. Detta är inte inskrivet.

Två felkoder att rapportera på vagn 12.

Ingen summer på handikappstoalettens larm.

Ovan nämnda är bara ´´felen´´, sen tillkommer ju den ordinarie klargöringen förstås!< På centralen händer något som jag tycker är mycket sorgligt. En äldre dam, kanske runt 80, blir rånad på sin plånbok, just när hon ska kliva på mitt tåg. Hon är uppenbart alldeles skakis och chockad och det enda hon tänker på nu är att inte har någon tågbiljett för tåget. En sådan här gammal dam vill man ju bara krama om och säga att det löser sig, det ordnar sig, vi tar hand om det här. Och det är precis vad jag ser och hör att personalen på mitt tåg gör. Vilka klippor! De ska ha en eloge!

Berättelsen jag fick senare är att damen ifråga hade hört utropet där de varnar för ficktjuvarna. Hon ser till att hennes handväska är framtill och att dragkedjan är igendragen. Framför henne på tåget kliver en kille i ryggsäck på. Han erbjuder sig att hjälpa henne med bagaget och eftersom han har bagage precis som hon, så uppfattar hon att han givetvis också är en resenär. Bakom honom finns en till kille, och vips är väskan öppen och plånboken borta. Usch, jag vill bara gråta.

Man får säga vad man vill, men jag tycker det är ´´maffigt´´ att köra ett så långt X2000. När jag väl är på linjen så fäller jag gärna ut backspeglarna och tittar bakåt på mitt tåg. Det här kör jag. Yrkesstoltheten blomstrar.

Den harmoniska kör-tillvaron får ett abrupt avbräck i Gnesta när jag får ett brytarfrånslag, och fram till Björnlunda får jag sammanlagt fem stycken. Jag tror det är rejält kört för mitt tågsätt, men hur det är, så rullar tåget vidare utan missöden, peppar, peppar. Och jag lutar mig lugnt tillbaka igen och njuter vidare av färden.