En lokförares vardag

Kör till Linköping med en X2:a utan missöden.

I måndags var det omledning av tågsträckan söderut, idag med, fast hemåt. Istället för att gå via Katrineholm så får jag köra via Nyköping. Detta innebär en försening på mellan 10 till 20 minuter. När vi lämnar Norrköping gör jag ett utrop för att informera om ny resväg, förlängd tågresa och talar om att det beror på en solkurva.

Jag slår upp i linjeboken för att kolla sth(=hastigheten) för X2000 på Nyköpingsbanan, har aldrig kört här förut med en X2:a och kontrollerar även ATC överskridande. Vet faktiskt inte hur viktigt det är egentligen men tycker det är bra att anstränga mina lokförar-hjärnceller lite. Och att det faktiskt blir rätt!

Stannar som jag ska vid Södertälje. När jag drar upp i fart får jag ett strömavtagarsläpp vilket framkallar ´´överlast. överspänningsschopper modul 1 och modul 2´´. Det låter ju jätteavancerat, men tåget rullar och jag har motorström som fortsätter att öka tågets fart. Pust! Bestämmer mig för att fortsätta ett tag till för att se om det möjligtvis försvinner eller om det får några följder, innan jag ringer driftstöd.

Nästan framme vid Flemingsbergs station där jag också ska göra uppehåll, så börjar kontaktledningen svänga något grymt. Jag får hjärtat i halsgropen. Har aldrig sett något liknande. Nä, nu jäklars har jag nog rivit ledningen. Tar ner strömavtagaren med en jäkla fart, vilket får tågsättet att nödbromsa, trycker in knapp nollsektion vilket jag tror ska få tåget att fortsätta rulla, men icke sa nicke. Jag är ju alldeles, alldeles strax framme vid 150-tavlan där jag ska stanna för att resenärerna ska gå av. Jag bestämmer mig för att trycka upp strömavtagaren igen, det får bära eller brista. Det bär!!!!!! Luften fylls på och bromsarna släpper och jag rullar dit jag ska. Gör ett utrop för att förklara den konstiga inbromsningen och lägger till att jag vill ha hjälp av personalen att kontrollera strömavtagare och kontaktledning. När tåget står still springer jag bak för att syna, och allt ser ok ut. Ringer samtidigt fjärren för att tala om att jag blir några minuter fördröjd och vill fråga honom om han fått några indikeringar på försvunnen spänning men de har han inte. Och mitt i alltihopa påminner jag mig själv om att jag måste fråga min X2-handledare varför inte tåget rullade som jag trodde det skulle när jag tryckte in o-sektion-knappen.

Jag lämnar Flemingsberg i sakta mak för att se till kontaktledningen, men den sitter kvar där den ska. Ringer driftstöd och rådgör. Tåget ska ju senare vända och gå söderut igen.

Om jag ska ta beslut och ansvar så vill jag stänga av strömavtagaren. Vilket jag också gör i Karlberg när jag vänder tåget. Samtidigt som jag kopplar in en avstängd korglutning i vagn ett, samtidigt som brandlarmet går i vagn ett flera gånger, vilket gör att det blir en del springande fram och tillbaka. Jo, just det, jag glömde bort att berätta om den numera pensionerade flygvärdinnan som kom fram till mig på centralen. Hon tyckte det var häftigt att den fanns kvinnliga lokförare, det hade hon ju hört på utropen, men hon undrade vad en solkurva är?

Vad dum jag kände mig, man är ju så uppe i sitt eget, det är klart att jag tror att alla vet vad en solkurva är, men hur ska folk veta det egentligen? Det gav mig en intressant insikt om mig själv!