En lokförares vardag

Idag ska det vara två lok att ta hand om i Hagalund, ett i vardera ände på tåget. Men det visade sig ha varit utbildning på fordonen så de anmäldes klara till mig. Man tackar och bockar.

Jag lämnar Hagalund. Jag tycker det rullar lite trögt, men eftersom jag har ett lok på släp längs bak så tror jag det är orsaken. MEN! Väl framme vid Norra Bantorget så blir jag uppringd av fjärren. En kollega som jag kört förbi i Karlberg har anmält att bromsen ligger till på bakre loket. Ja, det är bara att stanna, kliva ur mitt lok, gå utmed spåren i makadammet och klättra upp på det bakre. Ja, mycket riktigt, parkeringsbromsen ligger till. Lossa den, gå ett varv runt loket på utsidan för att kontrollera att det ser ok ut runt hjulen. Traska tillbaka igen. Fem minuter sen kommer jag till centralen.

När avgångstiden är inne har jag fortfarande inte sett till tågmästaren. Går ut och söker honom. Det har inte kommit några varor till restaurangvagnen så vi kommer uppenbart att bli sena. Han har ringt och sagt till, så vi ska invänta fourneringen. Jag ringer fjärren för att de ska veta att vi blir kvar på spår 12 ett tag till. Enligt planen ska ett tåg rulla in där vi står så fort vi lämnat perrongen men nu blir det spårändringar och utrop för att upplysa resenärerna till det andra tåget. Samtidigt som jag gör ett utrop till våra resenärer i vårt tåg om anledningen till att vi blir försenade. När jag väl ser bilen med varorna komma utmed plattformen gör jag ett nytt utrop om att det nu bara bör ta ett par minuter till. Tjugo minuter sena lämnar vi perrongen.

Jag ser inte hela tåget i backspegeln när vi åker iväg, men när jag har alla vagnar i sikte ser jag att det lyser en lampa utvändigt på en av vagnarna. Det betyder att alla dörrar på den vagnen inte är i kontroll. Ropar i högtalarna på tågmästaren, som går för att kontrollera. Jag har nu stannat tåget bara 200meter från plattformen, blockerar all tågtrafik som skulle ner genom tunneln. Jag ringer fjärren, upplyser om att jag står still och anledningen. Tågmästaren låser den trasiga dörren. Jag ringer igen till fjärren igen för att få klart att fortsätta min färd. Ytterligare försenade håller vi våra tummar att det inte ska bli fler anledningar till stopp, och det rullar faktiskt vidare utan problem.

Idag går färden till Bollnäs. Det blir inte ofta man kör sträckan Gävle-Bollnäs, och jag har verkligen sett fram emot att få köra den. Att köra Stockholm-Gävle påminner om hur det är att köra på motorvägen, och att sen fortsätta norrut blir som att köra på en liten skogsstig. Det är endast ett spår, nära naturen, över flera forsar, vackra bygder med vackra hus, upp på höjder med utsikt som ger gåshud och vi passerar genom stationer med så vackra namn som Döljebro, Mo Grindar och Holmsveden. Väl framme i Bollnäs önskade jag att färden skulle gå vidare.

På schemat ingår att resa hemåt igen som resenär. Jag sitter klistrad vid fönstret och fortsätter fascineras av den vår vackra natur.