En lokförares vardag

Började med att klargöra ett X2000 i Hagalund imorse. Utan problem och då drar jag alltid en lättnadens suck. Blir det minsta problem drar det direkt ut på tiden, man blir sen och adrenalinet pumpar....  Kör den först till Norra Bantorget där personal kliver på och restaurangvagnen och förstaklassvagnen fylls på med varor. Söker alltid upp servicechefen i personalen för att informera om, att antingen allt är ok eller meddelar om de brister som finns, t.ex. trasiga toaletter, avstängda dörrar, icke fungerande ventilation i någon vagn, m.m. Rullar sedan ner till centralen där en annan lokförare tar över för fortsatt färd söderut med resenärer.

Själv ska jag till metropolen Falun idag. Ska möta upp ett ankommande X2000 söderifrån, men av någon anledning blir det inställt, och jag får invänta ett X2000 från Sundsvall istället. De är 35 min. sena, vilket gör att jag redan vet att jag också kommer att bli sen till Falun. Alla resenärer ska av, de nya ska på, men det som tar lite tid är restaurangvagnen som ska fyllas på med nya varor. Vi lämnar Stockholm central 20 min. sena. Jag uppmärksammade på perrongen flera resenärer som talade i sin mobil och verkade stressade, de ska till jobbet, på möten.....jag gillar de resenärer bäst där man känner att de tar det lugnt, att en halvtimme hit eller dit inte spelar någon roll....jag skänker alltid personalen en tanke att de nu ska gå ut och möta de resenärer som blir försenade... de måste ta emot den frustration och stress som dessa biljettköpare bär på....vara trevliga, tillmötesgående, vänliga och vara SJ´s ansikte utåt....skulle jag klara det......njaaaaa....det finns nog en anledning till att man blivit lokförare....

35 min. sena ankommer vi Falun, och nu är det "min" tid..och jag får ta en tur på centrum! Jag har tänkt på att personalen passar på att vila tills hemresan....vilket är logiskt....medan jag som suttit ensam i min hytt i flera timmar njuter av att komma ut bland folk....det är klart man kan vara trött också, särskilt när man börjat passet en tidig morgon och då är det underbart att ha ett hotellrum att gå till....

14.39 avreser vi från Falun. Normalt ska tåget fortsätta till Malmö från Stockholm, men eftersom vi fått "fel" tågsätt från början har detta X2000 en vagn för lite för att få fortsätta söderut. Platserna räcker inte till för resenärerna. Vi får besked om att tåget, i Stockholm, ska vända norrut igen.

Gör uppehåll i Borlänge, mycket folk, gör uppehåll vid den lilla, lilla perrongen i Avesta Centrum, jag tror där väntade 4 stycken, där fick jag samtidigt en kopp te att njuta av som personalen kom med....TACK!!!!!!!

Såååååååååå....passerar jag genom Sala....och dåååååååååå.....börjar dagens "äventyr"......

Fjärrtågklareraren ringer upp och säger att det är tvärstopp i tågtrafiken i Norrviken och jag kommer inte att kunna åka så långt till innan det blir stopp, så de vill att jag stannar tåget, kör tillbaka till Sala och kör via Västerås istället. Ok....jag informerar ombordpersonalen, och frågar vem som ska göra ett utrop, hon eller jag. Hon tar på sig det eftersom jag måste byta hytt och sätta mig i andra änden av tågsättet. Jag gillar inte att gå igenom tåget för jag är alltid rädd att jag ska få en massa frågor av resenärerna, och så är jag för snäll och artig och vill bemöta dem väl trots att jag har bråttom. Man måste försöka ta på sig en mask av fokusering, riktning, bråttom och målmedvetenhet. Kanske kan de se då att jag är upptagen.....jag kom på att tar jag på mig ryggsäcken kanske jag ser mer upptagen ut.....så då gör jag det...vilka klippor!!!!!!! Inga frågor!!!!!!! Jag går genom hela tåget utan att bli stoppad.....

Väl i andra hytten får jag tillstånd att backa. Det blir backning eftersom tåget går åt "fel" håll, trots att jag sitter i framänden nu. Nu gäller strikta regler. En hastighet av max 30 km/h. När jag kommer till vägbommar kan de inte gå ner. Första vägövergången har jag fri sikt, åkrar åt alla håll, bilen som kommer stannar. Nästa vägövergång är mindre gynnsam, hus har börjat poppa upp längs järnvägen, hela vägen som når till bommarna är inramade i en alle´, det kurvar åt ena hållet. Det är bara att stå still och hänga sig på tutan, flytta en meter framåt, signalera, en meter framåt, signalera, där kommer en bil, jag inväntar att den ser tåget och har stannat innan jag kör en meter till, signalerar o.s.v. Tillslut når jag perrongen i Sala, och somliga går av för att ta en buss till Uppsala, vilket i nuläget skulle vara snabbare för dem dit. Då byter jag hytt igen. Driftstöd ringer och vill veta om det är klart att åka via Västerås, trafikkontoret ringer och undrar hur långt vi kommit och sen ringer också fjärrtågklareraren för att säga att det finns ett tidsperspektiv på hur långt stoppet i Norrviken blir och man har insett att det är bättre för oss att köra ordinarie väg. Jag drar en lättnadens suck, just för att det  blir så mycket pappersskrivande om jag ska åka en annan väg än den ordinarie. Vi kommer inte komma så långt till att börja med och kommer att få stå i Uppsala och vänta. Då bestämmer vi att vi lika bra kan kolla upp de resenärer som gått av för att ta bussen om de vill följa med tåget istället och jag ska få hinna gå på toa....en till lättnadens suck....

Jag skickar Miche en tanke.....han ska ju hälsa på hos oss ikväll...han skulle komma kl. 18... och det har jag insett att den planeringen redan i nuläget spruckit....

Min dotter ringer när alla andra ringer, "jag får ringa dig senare älskling...."

Så går då färden vidare från Sala, ända till strax före Uppsala. I Uppsala står så många tåg att vi inte får plats, vi får vänta tills ett tåg lämnat Uppsala.....och väl inne på station står två tåg till som ska få avgå före oss. Vi kollar vilket av dem som går först och försöker få Arlanda-resenärerna att byta tåg. Jag var inställd på lång väntan, men inom 20 min. hade vi alla tre lämnat Uppsala.

Under hela denna tid har fjärrtågklarerarna i denna stressade stund varit otroligt lugna, tillmötesgående, informerande, tydliga, vilka jag skickar en tacksam tanke!!!!!!!!!

Nu flyter mitt arbete på, men jag tänker på ombordpersonalen som nu går runt och tar reda på vart alla ska för att kolla upp tågbyten och informera om det....vi anlände kl.18.20 istället för 17.00 på centralen......

Jag sänder Miche ytterligare en tanke.....han har väntat tålmodigt.....jag är glad att jag har energi kvar att både handla, laga mat och vara social....