En lokförares vardag

Med tåg 425 till Göteborg idag.

Ja, just det, förra gången jag körde 425 tror jag att jag fick äran att köra Svante Thuresson. Men idag när jag kommer ner till plattformen och ser mig omkring ser jag inga kända ansikten alls.

Våren är kommen, och utmed järnvägen finns tydliga vårtecken, kalvar hoppar och skuttar, ett föl diar, gula ängar, härligt gröna träd, solen skiner. Ja, det är bara att njuta! Detta är första parkett. Jag tjatar gärna om hur mycket jag älskar att köra tåg!

Väl framme i Göteborg så byter jag ände. Vid täthetsprovet så läcker det precis på gränsen till det tillåtna. Innan jag ringer och anmäler felet tänker jag, att det är väl bäst att gå ett varv runt tåget och lyssna. Någonstans borde det kanske pysa/blåsa. Bakom luckan med luftstativet på manövern så låter det. Jag öppnar och känner runt med handen, där!, det står Tryckgivare Atc, men kan den verkligen få trycket att minska så mycket? Jag fortsätter runt hela tåget. Hittar inget annat så jag anmäler detta till driftstöd.

I Göteborg så fortsätter våren. Jag strosar på Avenyn och tittar på folk som njuter av glass.

På hemväg får jag tågsätt 2006. På pappret ser det lugnt ut, men så fort jag lämnar Göteborg börjar det blinka. Fel på hastighetssignal från reg.utr 2517, alltså den vagn jag sitter och kör i. Jag vet inte riktigt vad det egentligen har för innebörd, men min hastighetsmätare verkar i alla fall fungera. Kort därefter blinkar: felet åtgärdat, kvittera. Jag får också indikering: Fel på hjuldiameterkomp. 2006, axel 1 och emellanåt på axel 2. Dessa indikeringar följer mig hela vägen från Alingsås till Älvsjö. De blinkar och blinkar, och jag kvitterar och kvitterar. Och när jag som bäst sitter och förbereder mig för avbytet, hur jag ska berätta och förklara för nästa förare som ska ta över, så försvinner alla indikeringar. Men vad i hela fridens namn! Bra för avbytande föröare, men varför har de följt mig hela vägen? Olika äro ödets lott.