En lokförares vardag

Fyra timmar och femtiotvå minuter lång var min arbetsdag idag. Då fick jag också en kort rast inkluderad.

Jag tar över tåg 8 som redan anlänt centralen. Jag sitter där och väntar på resenärerna ska få sova klart. Till min glädje har alla vaknat och klivit av tåget tidigare än väntat. Rullar ut till Hagalund, genom vakuum och ut på bangården. Loket kopplas av och jag kör det till verkstan. Jag hann upp till växlarnas fikarum och fick en liten pratstund.

Iväg till pendeln för att ta mig in till stan, och ett varv på Uppsala väntar.

På Uppsala-pendeln försöker jag att aktivera telefonen i min lokhytt, men får ingen reaktion, trots att den lyser. Sedan får jag syn på de två små bokstäverna DK i telefonen. Oj, är den inställd på Danmark, då är det inte konstigt att en inte reagerar som normalt. Jaha, hur var det man gjorde nu då? Fick lära mig för 16 år sedan, hmmmmmmm, en gång i min lokförarkarriärs början begagnade jag mig av den lärdomen. Hmmmmmmm, ja, jag trycker väl på lite knappar. Ingen kontakt. Ok, jag försöker kombinera två knappar. Där! Gick den om till N = Norge. Hur gjorde jag nu då? Jodå, det lyckas till slut. Stolt ser jag hur S dyker upp i telefonen. Det är bra att man har förmåga att glädjas åt de små ting för jag känner mig jättenöjd! Att jag överhuvudtaget prövade!

Men samtidigt tänker jag lite krasst: jaja, har man inget bättre för sig så??.

Jag gör uppehåll i Märsta som vanligt. Vi gör hela avgångsproceduren klar, jag och tågpersonalen, innan jag reagerar över att bommarna fortfarande är nere. Det står trafikanter och trampar. Jag lutar mig ut och ropar om de skulle med vårt tåg? Jo, två stycken. Då klättrar jag ut ur loket, får kontakt med ombordansvarig via gester, går fram till bommarna, kollar att inga tåg är på gång på spåret bredvid, säger åt dem att de får gå under bommarna. Det krävs lite gymnastiska övningar av dem för bommarna ligger rätt så lågt. Men de kommer med. Sen avgår vi och jag anmäler felet. Detta kan hända om man inte rullat tillräckligt långt fram eller stannat för tidigt, jag kollar det men jag står där jag ska stå!

När jag blir avbytt på centralen senare och det är dags att avsluta mitt pass, så delger jag avbytande förare att jag tycker det är så himla kul att köra tåg. Jag undrar hur störd jag är på en poängskala från ett till fem, men han tycker inte det är så farligt, för han gillar också sitt jobb!