En lokförares vardag

Kommer till jobbet och tror att allt ska bli som vanligt. Men det har varit ett trasigt tåg på linjen, tågbyte, och till följd en försenad lokförare. Jag får som förslag att jag skulle kunna köra hans tåg till Linköping och han tar mitt eftersom det går två timmar senare.

Jaaaa, det ska nog gå. Men det svåraste för mig är att ställa om mig och min hjärna. Helt plötsligt ska jag köra en X2000 istället för loktåg och det känns som om jag aldrig har kört en X2:a till Linköping förut. Hur är det ställt i hjärnbalken egentligen? Jag har ju kört där 700 gånger innan. Loktåget skulle gå via Nyköping och nu ska X2:an gå via Katrineholm och det är ju den vanliga vägen.

Och så skulle jag ju ställa av den på bangården, och det kan jag ju i alla fall ärligt säga att jag aldrig har ställt av en X2:a där förut, men är det något att oroa sig för? Jag gör det. Vilket spår ska den ställas av på, vad gäller, tar jag ner strömavtagaren eller ska den stå med spänning på, vem låser dörrarna, i vilken ände finns tågvärmeposten, hur långt fram ska jag köra, ska det få plats fler tåg än mitt på spåret, ska jag frånskilja strömmen i kontaktledningen? Jag tycker att jag ställer mina frågor till massor av kollegor, men den jag pratar med allra sist är en lokförare från Linköping. Men varför tänkte jag inte på det från början? Det är ju han som har svaren på alla mina frågor. Han lovar att jag kan ringa honom när som helst om jag har fler frågor.

Väl framme i Linköping går ju allting bra och jag är där två timmar tidigare än beräknat. Himmel vad gott. Jag får en extra sovstund!

Sedan blir det nattåg 2 hem från Linköping. När allt är normalt möter jag nattåget som går söderut i Linköping, men inne i uppehållsrummet sitter föraren som skulle ha kört det till Malmö och berättar att det är 4 1/2 timme sent p.g.a. lokskada. Ja, för honom finns det inte mycket att välja på mer än att vänta. Tåget möter jag sent omsider i Flen. Jag vinkar och undrar hur lokföraren känner sig. Det var han som var trevlig nog att ta sig tid att berätta om bangården i Linköping. Han måste ju vara jättetrött.