5/5-07
Hämtar tåg 80 i Hagalund. Kör till centralen. Kopplar av loket själv, kör runt, kopplar ihop, gör ett bromsprov med ombordansvarig på tåget. Allt är ok. Det bästa var i alla fall att jag hittade en regnrock i verktygsskåpet så jag slipper smutsa ner min vita skjorta när jag kryper ner mellan lok och vagn.
Tågmästaren sa uppmuntrande att han tyckte jag varit snabb i min växling. Det är jag inte, men kanske jämfört med honom, vad vet jag, i alla fall var det snällt av honom att bjuda på det! Jag växte några centimeter!
En kollega passerar förbi lokhytten och vi börjar prata. Prata och prata och prata. Där visslar tågmästaren i sin visselpipa, men hjälp har tiden gått så fort? Snabbt på plats är jag och vi rullar mot Gävle.
Framme i Gävle har jag en halvtimme på mig innan x2:an kommer som jag ska åka hem med. Jag reser som resenär hem och när jag intagit min plats så somnar jag som en stock.
Tillbaka i Stockholm har jag en timme på mig innan jag ska lösa av en x2:a som kommer från Malmö.
Vid tåget är allt som normalt. Jag och lokföraren som kom med tåget diskuterar ev. fel på fordonet, städpersonalen kliver på, ombordpersonalen talar om när de synat tåget och går av, och sen får jag körsignal. Jag ska som vanligt till Norra Bantorget och invänta att städpersonalen städar klart. Det är bara det att min tågväg som jag får, inte passerar plattformen. Jag kör i sakta fart medan jag ropar på städpersonalen och frågar dem om något annat gäller idag för jag är just nu sakta på väg till Karlberg. Inget svar. Nehe, är de inte intresserade av att de ev. kommer att hamna fel, är de inte intesserade av att ha en god kommunikation med oss lokförare?
När jag stannat i Karlberg, och går genom tåget för att byta ände, frågar jag personalen om mitt utrop inte hörts? Jodå, men inget har orkat svara. Va fasiken! Irriterad blir jag. De är så vana att sånt här händer. Men jag vet ju inte det!
När jag bytt ände och tittar i tidtabellen så ser jag att det är tänkt att jag ska stå med tåget i Karlberg i 40 minuter, vilket innebär att städpersonalen inte kommer av på ett tag. Jag gör det mitt samvete säger. Eftersom det var fjärren som lagt fel tågväg från början så ringer jag och frågar om vi får plats vid plattformen redan nu, eftersom det inte getts en möjlighet för städpersonalen att kliva av där de skulle ha klivit av. Jovisst och vi får körsignal. Jag ropar ut i tåget till städpersonalen att jag bett om signal långt innan vi skulle ha haft den egentligen. Jag får faktiskt ett tack för det. Så då kanske vi kan vara vänner igen?