En lokförares vardag

Stannar mitt tåg framför en stoppsignal. Ringer upp fjärren för att fråga varför jag har stopp. Vad bra att du ringer, svarar de, vi har fått tjuvbromslarm på ditt tåg. På mitt tåg? Pratar de verkligen med rätt lokförare? Skulle jag ha tjuvbroms på mitt tåg? Det är ju jag som kört. Ja, där ser ni vad jag har för bild av mig själv som lokförare.

Ska bara förklara att tjuvbroms innebär att bromsarna ligger till på hjulen utan att jag bromsar. Utmed linjen finns olika detektorer för att läsa av läget på hjulen. För att varna om något skulle vara fel. Och just nu gällde det just det här tåget.

Vilken axel gäller det undrar jag? Ja, om det vore så enkelt svarar fjärrtågklareraren. Hon börjar rabbla, axel 14, 16, 17, 18, 19, 22, 23 och 24. Voine, voine, tänker jag. Till råga på allt har två av dem högnivålarm. Det låter snarare som om jag hade bromsat tåget, men jag vet inte exakt vart detektorn sitter så jag kan inte påvisa det. Hon upplyser om att det är på högra sidan i tågets färdriktning. Det är på den sidan alla tåg drar förbi i allt från 130 till 200. Jag måste ut och kontrollera samtliga bromsar. Jag undrar om jag ska be att hastigheten sänks på de tåg som ska passera förbi mig, men bestämmer för att ha ordentlig uppsikt och ta skydd mellan mina vagnar när det nalkas ett tåg.

Jag pratar med tågmästaren och han tar på sig att göra utrop. Jag är tacksam för det, det blir så mycket mer effektivt då. Så kan jag fokusera på bromsarna.

Börjar traska i makadammet och räknar axlar, loket har fyra axlar, första vagn axel fem till åtta, andra vagn axel nio till tolv, på tredje vagnen börjar alltså bromsarna som larmat. Sparkar på dem, allihopa, och kontrollerar att de är loss. När jag gått igenom dem ska de kontrolleras på andra sidan också. Tar ett djupt andetag och kryper under tåget. Trots att jag jobbat på växlingen ett år och lärt mig mycket så har jag då aldrig lärt mig att vara under en vagn och vara avslappnad.

På andra sidan upptäcker jag en helt nedsliten och trasig blockbroms, dock loss. Detta har inget med tjuvbromslarmet att göra, men bromsen på vagnen måste dock stängas av.

Allt annat är ok. Tågmästaren sticker ut huvudet och frågar hur det går. Jo, jag måste be om hjälp med ett nytt bromsprov eftersom jag stängt av en broms. Han klättrar ut direkt och hjälper till med bromsprovet.

Jag ringer fjärren igen när allt är klart igen. Jag anmäler att ingen tjuvbroms fanns och får kvittera muntligt med mitt namn.

Vi blir sena givetvis. Men krångligast är nog att det är så trångt med tåg i Uppsala att vi blir ytterligare försenade på att vi måste invänta andra tåg. Tillbaka på Stockholms central är vi runt 20 minuter sena. Avbytande förare står redan beredd i andra änden och är snabb och jag tror de bara blir ett par minuter sena iväg mot Uppsala.