En lokförares vardag

Till Göteborg! Yippie! Jag älskar det!

Men lite, eller rättare sagt, ganska mycket, huvudbry har jag denna gång. Det står att jag efter överliggning i Göteborg, dag 2, skall hämta min X2000 i vagnhallen, i Olskroken för återfärden till Stockholm. Jag har tidigare aldrig varit till Olskroken själv. Jag har frågat flera kollegor vad som gäller, vad jag ska tänka på, hur det går till, ja, alla frågor jag bara kunnat komma på. Och det finns ju lite att tänka på och vara medveten om.

Åker taxi ut till Olskroken. Jag är glad att taxichauffören hittar, i mina ögon, denna kluriga väg som inte alls är självklar. Portkoden jag fått till grinden funkar, jag kommer in på området. Jag ringer om mitt fordon, spår 5, ok. Jag ska koppla från tågvärmeposten själv. Kliver in och ska ta upp strömavtagaren, fordonet reagerar inte, vad gör jag för fel!? Sticker ut mitt huvud utanför fordonet, och sänd som från himlen, kommer en växlare förbi och frågar om jag behöver hjälp. Ja, jättemycket! Han kliver in och gör precis det jag gjort innan: trycker på tillknappen, hjälpkompressorn startar och strömavtagaren går upp. Vad var det för magiska händer han hade? Varför dög det inte när jag gjorde likadant? Tacksam av stora mått är jag i alla fall!

Nu ska jag gå ett varv runt fordonet på utsidan vilket jag är van med. Jag ska nu kontrollera att allt ser ok ut och samtidigt öppna alla dörrar och kontrollera att de fungerar som de ska. Det är bara det att golvet är så lågt, fordonet står så högt, så jag får stå på tå för att komma åt dörrhandtaget. Jag föreställer mig att jag i framtiden har en elev med mig, och hoppas att han/hon inte är kortare än jag.

Pust, allt fungerar.

Jag ringer först Euromaint för att anmäla mig klart. Portarna öppnas. Då är det tänkt att jag sen ska ringa tågklareraren för att få lodrätt i dvärgen(=signalen), men när portarna öppnas har jag redan fått signal för att rulla ut. Hur är det möjligt? Han vet ju inte att jag är jag. Alltså tåg 428 på spår 5. Jag åker ingenstans utan att kontrollera att han har info. Jodå, Euromaint har informerat, och han berättar också att tåget som ska avgå före mig är försenat, så jag kommer att få rulla ut till "57:an" och vänta där. Jaha, för honom är detta ju självklart men själv har jag ju ingen aning vart det är men eftersom jag inte kan göra annat än att följa mina signaler, så kommer jag så småningom fram till en dvärg(=signal) som heter 157 och där får jag stoppsignal, jag väntar, uppåt 25 minuter, på att det ska bli min tur att rulla ner till Göteborg central.

Vi avgår i tid, och hela resan flyter på så bra att vi faktiskt är 5 minuter tidiga in på Stockholms central!