10/9-07
Jag möter upp tåg 528 på Centralen. Kör upp till Karlberg för att vända. Precis när jag ska byta ände så kommer en super-låt på radion. Jag dansar runt där i hytten och hoppas att ingen ser mig. Två steg hit och tre steg dit och en liten piruett och samlar ihop mina papper och tio steg på samma plats för att stoppa ner dem i ryggsäcken. Två steg fram, jag plockar upp mobilen, ett steg till höger, lägger den i min lilla väska. Dansar fram till dörrarna i takt med musiken och låser dem. Ok, där kommer ett lok. Vinka och stå still. Ok, nu har det passerat. Fortsätter i takt med musiken att stänga dragkedjorna på väskan, tar på mig jackan och ryggsäcken. Och det blev ganska lagom alltihop, för nu tar låten slut och discodrottningen kan byta ände.
Kör till Linköping. Två timmar rast, och affärerna har öppet!
På X2:or, som är fordonet för dagen, finns både luftbroms och elbroms. Bästa, mjukaste och snyggaste inbromsningarna och stoppen får man när man kan kombinera båda.
På hemvägen får jag en sån här "gammeldags" X2:a(=en som inte hunnit byggas om). Man kan inte använda elbromsen precis i det ögonblick som man stannar och vill öppna dörrarna. För rör man elbroms-spaken i samma stund som man stannar tåget förreglas dörrarna en stund. Har aldrig tagit tid. Kanske i 30 sekunder. I alla fall så känns det som en otroligt lång tid. Alla hinner undra vad lokföraren, i detta fall jag, håller på med. Men varför öppnar hon inte dörrarna? Jo, mitt herrskap, det är p.g.a att elbromsen lever sitt eget lilla liv.
Jag kan inte veta att jag har en gammeldags x2:a förrän jag stannar i Norrköping, vilket är första uppehållet på väg till Stockholm. Och inser att folk inte ögonblickligen kan öppna dörrarna. Lite pinsamt. Ja, så vid de två resterande uppehållen får jag nöja mig med utmaningen att bromsa mjukt utan elbroms. Fast det gick faktiskt rätt bra det med!
Det där dörr-problemet låter som på dom tyska pendeltågen (X420) som gick här förut i Stockholm
- dom hade manuella dörrar och dom hölls stängda av tryckluften som låg på i cylindrarna (när dom inte var öpnna för på och avstigning) och
trycket släpptes ibland inte ut förrän kanske 30 sekunder efter stopp.
Det roliga var dock att om man var hyfsat stark kunde man öppna dörrarna ändå (men då fick man hålla upp dom om man skulle gå igenom annars for dom igen av trycket som låg på)
detta funkade ju även om tåget hade fart - en gång öppnade jag dörrarna mellan Barkarby och Jakobsberg en gång (för att visa några andra killar), vi åkte kanske 90-100 km/h
(hade ingen mätare att kolla farten med då, nu brukar jag mäta med GPS när jag åker) parallellt med E18 - fan vilken fartkänla att hänga ut genom dörren - hehe.
Hur nödvändigt är det att stanna mjukt egentligen - alla gillar inte att åka mjukt och jag hör till dom som inte gillar det. En "perfekt inbromsning" är där man ligger "väl timat" på 1-1,5 m/s² hela vägen in och inte släpper bromsarna förrän man stannat helt (vilken spar mest tid också).
Sen såg jag ditt inlägg om att köra 10-20 km/h under gränsen med X2 (om man har bra med tid) - snacka om att paja endel av tjusningen med X2. Farten måste väl vara en av dom härligare sakerna när man kör tåg
- tänk att kunna köra 160-200 km/h utan att behöva oroa sig för poliser och fartkameror.