En lokförares vardag

På väg till jobbet ringer lokföraren som senare ska lösa av mig i Gävle. Han vill redan nu förvarna att han ev. blir sen. Jag vill ha bekräftat av honom att det är en X40 jag ska köra. Men han kommer med glädjebesked. Jag ska köra X2000 upp till Gävle.

YES! YES! YES!

Till Gävle kommer jag fram 18.30. Har nattvila och ska börja 02.35 inatt med att klargöra ett Rc-lok med 4 vagnar som står på uppställningsbangården.

Traskar iväg i mörkret. Jag är helt ensam och gör allt själv. Kopplar från tågvärmen och klättrar upp på loket. Där ligger en lapp om att handbromsen är dragen på första vagn. De brukar vara så fruktansvärt tröga och jag hoppas att mina krafter ska räcka för att skruva loss den. Medan loket står och fyller på luft kollar jag handbromsen på vagnen. Där finns ingen broms ansatt på vagnen, dock är skruven dragen, och den är trög att få loss. Anmäler att den inte fungerat.

Går ett varv runt tåget och hittar inget att anmärka på. Gör sedan själv ett bromsprov. Kanske är jag lika skruvad som handbromsen men jag tycker det är bland det roligaste jag vet att göra ett bromsprov. Att klättra ut i mörkret med sin ficklampa, lysa, kontrollera och sparka på blockbromsarna.

När allt är klart ringer jag tågklareraren och anmäler mig klar att köra tåget upp till Ljusdal.

Jag kommer inte längre än till Oslättsfors innan det börjar blixtra ordentligt om tåget. ´´Överström tågvärme´´ går att läsa i felindikerinssystemet. Jag stänger av tågvärmen. Jag inser att jag borde ta reda på var i tåget det är fel. Slår till den men tycker det fortfarande blixtrar överallt. Slår ifrån, ringer fjärrtågklareraen och ber att få stanna i Kolforsen för att slå till den stillastående om det kanske är lättare att se under icke rull. Stannar, slår till, men nu är förstås allt tyst, mörkt och stilla. Ber om att få fortsätta färden. Rullar sakta ut från Kolforsen, slår till tågvärmen, medan jag hänger ut igenom fönstret, och nu ser jag, det blixtrar mellan de två sista vagnarna, slår av igen. Ringer nu för att konsultera driftstöd. Han säger att jag ska stanna i Ockelbo och ta ur värmekabeln mellan dessa vagnar. Så att jag kan ladda batterier och ha värme på de övriga vagnarna och allt man nu använder tågvärmen till. Han säger att det bör vara svart/bränt runt felet.

Ringer igen till fjärren. Det är samma tjej som svarar. Det är bra för då vet hon ju läget. Stannar i Ockelbo. Går nedåt de sista vagnarna, drar ur kabeln. Men dock är inget bränt så som jag förväntat mig. Går på intuition och tittar längst bak på tåget. Där är felet. Tågvärmekabeln i denna ände har lossnat ur sitt fäste. Kabeln ligger och släpar på marken medan handtaget, otroligt nog, faktiskt sitter kvar i sitt fäste i vagnen.

Jag låter den ligga kvar och släpa efter, vill ej ta i något där det funnits 1000 volt i strax innan. Dock ska det vara helt riskfritt eftersom jag tagit ner och t.o.m. stängt av batteriet på loket. Men jag har för stor respekt och känner mig inte helt trygg med kabeln som numera är lite fransig i sin trasighet.

Mitt stora huvudbry är dock att jag inser med klar tydlighet att detta inte är bra för vare sig mig, tåget, personal eller resenärer. När jag kommer fram till Ljusdal ska jag gå runt med loket och då kommer denna vagn att gå främst av de 4 vagnar jag har med. Vilket innebär att jag inte kan använda tågvärmen, vilket också med tydlig insikt innebär ett tåg utan värme och belysning, vilket har till följd att det inte blir något tåg alls. Jag har stort huvudbry när jag ringer driftstöd igen. Det finns bara ett alternativ. Att växla tåget i Ljusdal så att denna trasiga vagn går sist, och stänga av den för resenärerna.

Voine, voine. Jag suckar till driftstöd och säger att det är så stort ansvar att fixa detta själv. Han peppar och säger att det är klart att jag fixar detta och därtill har jag ju en ombordansvarig i Ljusdal som kan vara mig behjälplig.

Jag har hela vägen från Ockelbo till Ljusdal att planera, förbereda mig mentalt, ta reda på tel.numret till tågmästaren och prata med fjärren.

När jag rullar in i Ljusdal har jag allt i huvudet och är lugn och fokuserad. Detta ska t.o.m. bli spännande.

Stannar tåget, kopplar av loket, begär lokalt för växling, kör runt med loket, kopplar på första vagnen. Ringer och pratar med tågmästaren. Har hon förberett och kopplat isär mellan vagnarna. Nej hon håller på med tåguppgiften. Då inser jag att jag är helt uppe i mitt eget arbete. Det är klart att hon har annat att sköta också. När jag sen går nedåt för att koppla ifrån den trasiga vagnen så har hon börjat med att fälla upp bryggorna. Jag tar över och kopplar isär resten. Går till loket, begär återigen lokalt, nu åker tågmästaren med på den trasiga vagnen längst bak. Vi ska ställa upp den trasiga vagnen tills vidare på spår 3, varefter vi ska åka tillbaka och hämta de resterande vagnarna och köra dem också till spår 3 och koppla ihop dem igen med trasiga vagnen som nu hamnar sist. Vi åker fram emot växlarna i söder. Jag väljer att pulsa ut själv i snön och lägga om växeln, rädd för att tågmästaren ska lägga fel. Det är alltför många lok som spårat ur i växeln för att fel växel lagts om.

Jag inser att nästa gång kommer jag med 3 vagnar över växeln och kan inte gå hela vägen utan frågar tågmästaren om hon är duktig på att läsa av växlar. Jag instruerar henne, nog rätt övertydligt, och hoppas hon har överseende med mig, och jag visar vart vi ska stanna tåget. Vi måste över båda växlarna, man ser där det tinat upp på två ställen. Och också vilken knappställare hon ska trycka på. Jo, hon verkar trygg i sin roll. Minsta osäkerhet och jag hade gjort det själv.

Vi backar vagnen till 3:an. Kopplar av. Nu stannar tågmästaren kvar på perrongen och jag kör runt själv för att hämta de resterande vagnarna. Jag kopplar ihop. Fjärren ringer och frågar om de kan skicka iväg X-tåget på spår 1. Ja, jag vill inte försena dem för att jag ska växla. Väntar lite otåligt på deras avgångstid. När de sedan rullat och jag ringer fjärren så har de precis personalbyte klockan sex och jag blir ytterst otålig när ingen svarar. Jag vill ju försöka vara så effektiv jag kan. För mig blir det en lång väntan, vad kan det vara, 5 minuter, 10 minuter? I det stora hela blir det kanske inte lång tid, men för mig, just då, att sitta helt inaktiv, måste nog vara bland det svåraste. När de svarar på telefonen och jag får lokalt frågar jag också om de kan fälla vägbommarna, för nu med flera vagnar kommer vi blockera vägövergången. Men de har ingen kontroll över bommarna nu under växling.

Jag ska erkänna att jag blir rätt irriterad när jag rullar framåt och ser att växlarna fortfarande ligger kvar efter X-tåget. Här väntar jag på att de ska avgå. Så kan inte fjärren hjälpa mig med att lägga växlarna åt mig. Onödiga stopp, tycker jag, för att jag ska klättra ut och lägga om extra växlar.

Åker fram mot vägövergången. Tung trafik passerar. Jag är tvungen att stanna, tuta, klockan är strax efter sex på morgonen. Det känns inte schysst mot samhället Ljusdal. Men det finns inget val. Det stannar ett fordon på vardera sida, då rullar jag försiktigt framåt med fortsatta tutande. Sen stannar vi, tågmästaren klättrar ut och pulsar fram i snön till växelställaren. Jag tittar hela tiden i backspegel och har faktiskt god sikt och vi samtalar också hela tiden i telefon. Det går bra. Nu backar vi tillbaka ner till spår 3 till den ensamma, trasiga vagnen. Kopplar ihop. Bromsprovar. Anmäler oss klara.

Vi avgår 50 minuter sena. Jag är smått frustrerad över att det tog sådan tid, samtidigt som jag tackar min lyckliga stjärna att det gick så bra.

Precis innan vi var klara i Ljusdal får ett godståg passera förbi oss, vilket jag sedan ligger bakom till Bollnäs. Det försenar oss ytterligare 10 minuter. Men vi rullar i alla fall.

Det tar en timme innan jag fattar innebörden av att jag varit växlingsledare. Stolt som en höna blir jag. Visst, ingen avancerad växling. Men tillräckligt för mig.

Dock tycker jag väldigt synd om resenärerna. Det är ju de som blir försenade och mest drabbade.

I normala fall ska jag kliva av tåg 283 i Gävle för att klargöra en X40 och köra den till Stockholm. Men på grund av förseningen får jag fortsätta köra tåg 283 till Stockholm. Jag är jättenöjd med det.

Jag har nu varken tidtabell eller tågorder på tåg 283 från Gävle till Stockholm, men ringer fjärren och får S16 på det.

Jag får lyxen att avnjuta en kopp te från Gävle. Jag tackar tågmästaren allra ödmjukast!