En lokförares vardag

Jag har fått ett papper om att jag ska ha elev idag. Men inte vem eleven är. När jag kommer till jobbet så tar jag ett varv runt och letar efter någon som ser lite bortkommen ut, någon som ser ut att leta efter en körlärare. Jag hittar en som ser lite ny ut. Men han letar inte alls efter en körlärare. När jag står där och spanar vidare i korridoren kommer en gammal kollega fram. ´´Du vet att jag ska åka med dig till Göteborg?´´.

Min kollega arbetstränar. Det blir en jättekonstig känsla till att börja med. Vad ska jag lära honom? Han har ju kört tåg längre än jag. Jag inser fort att jag inte behöver lära honom någonting alls, jag behöver bara finnas där. Det är han som lär mig en del under vår tur till Göteborg fram och tillbaka. Han kan köra. Han kör utifrån mitt perspektiv t.o.m. skitbra!  

Vi börjar vårt arbetspass med att byta av en lokförare på ett X2000 på centralen. Lokföraren vänder sig direkt till min övar-kollega och berättar läget på fordonet. Jag kliver in, säger hej, blir lite dissad. Lokföraren som anlände med tåget fortsätter att prata med min kollega. Jag ställer ytterligare frågor om fordonets status. Fortfarande blir jag totalt nonchalerad. Jag existerar inte i hans värld. Vad i hela fridens namn! Hallå, jag har ansvaret här, han som du pratar med är min elev!

På väg till Göteborg försvinner en modul. Rullar dock in i Göteborg exakt på minuten.

På torsdag morgon tar vi över ett X2-sätt på Göteborgs central för att köra hem till Stockholm. Tågmästaren kommer fram och konstaterar att han noterat vilket tågsätt vi fått. Det heter 2003 och är förföljt av fel. Jaha, det verkar ju trist. Jag vågar inte säga att mina tåg brukar fungera.

Tågsättet rullar faktiskt ända till Skövde utan mankemang. Men i backen ner mot Skövde och det är dags att börja bromsa så försvinner den ena, av två, moduler. (=2 av 4motorer). Vi rullar in i Skövde, stannar tåget. Bestämmer oss för att reseta = ta ner strömavtageran och stänga av batteriet. Vänta en minut. Och sen starta igång det. Jo, det funkar, alla motorer är med. I cirka 50meter. Sen försvinner alla motorer. Ja, det är bara att stanna igen och reseta. Det funkar. I ett par mil. Sen försvinner två igen. Vi ringer fjärrtågklareraren och säger att vi stannar till i Väring för att reseta. Det håller nästan fram till Hallsberg då alla motorer lägger av igen. Vi stannar i Hallsberg och gör om reset-proceduren två gånger.

Nästan framme i Katrineholm lägger två motorer av igen. Så bestämmer vi oss för en ´´stor´´ reset. Eftersom vi är två förare kan vi vara lite effektivare. Min kollega fortsätter körandet medan jag går bak till Driven(maskineriet). När han stannat i Katrineholm så kan vi samarbeta via telefon. Han tar ner igen! Nu kan jag stänga av stora batteriströmställaren. Och så startar han igång tågsättet igen efter den obligatoriska minuten som skall inväntas.

Nu rullar faktiskt tåget ända till Stockholm. Men tror ni vi kom fram till plattformen. Nehej!

När vi precis ska rulla in till centralen för vårt sista uppehåll så lägger modulerna helt av. Samtidigt som jag hojtar ´´nej, vi har stoppsignal´´. Den absolut sista signalen före plattformen visar stopp. Det är inte sant!. Vi ser plattformen. Det är cirka 100meter dit. Men vi står där vi står. Vi försöker upprepade gånger att reseta. Men icke. Det slutar med att jag får gå genom hela tåget, tränga mig förbi alla resenärer som redan ställt sig upp och klättra över allt bagage. Allt för att komma till Driv-enheten igen. Vi gör om den stora reseten. Min kollega prövar att köra. Kommer en meter och två motorer lägger av, men de resterande två, peppar, peppar håller fram till perrongen.

Jag har aldrig varit med om något liknande så jag är glad att jag hela tiden haft professionellt sällskap i hytten. Min elev.

Vi blev en timme sen.