25/8-07
Min kompis gillar Budapest-bakelser. Hon ska hälsa på ikväll. Jag börjar jobba 6.32, och slutar 17.19. Alltså finns ingen tid att införskaffa dessa underverk på hemmaplan. Jag har två timmar i Linköping och tänkte gå på Budapest-jakt där. Men jag tänker att det inte blir att hitta dem som blir det stora problemet, utan problemet ligger i att få hem dessa i denna sensommarvärme utan att grädden surnar. Klockan är 13 och vi ska inte äta dem förrän runt 19.Finner dem på ett bageri i stan. Tar med dem till hotellet på rasten och ber att de ska få stå i hotellpersonalens kylskåp. Det går bra. Måtte jag komma ihåg dem bara när jag sen ska lämna hotellet för att gå till station. Jodå, de blir med till tåget. Måtte kylskåpet i hytten, på det tåg jag ska köra, fungera. Jo, det fungerar. Måtte jag komma ihåg dem när passet är slut. Jag sätter min mobil på ringning, men tänker att det inte är helt tillförlitligt om signalen går av stapeln samtidigt som jag samtalar i telefon. Det har hänt förr att jag missat den då. Jag blir nervösare med tiden att de ska bli kvar i kylskåpet. Tänker ta fram dem redan på centralen, men det är dumt. Jag ska ju förbi både Norra Bantorget för tömning av bistron och förbi vacuum för tömning av toaletterna. Grädden kommer surna. Tillslut tömmer jag ut hela innehållet jag har i min lilla väska, över bänken där jag sitter, för att jag ska reagera på att gjort något dylikt. ´´Aha, här ligger allt kringstrött för att jag ska komma att öppna kylskåpet´´. Där ligger nycklar, månadskort, plånbok, mobil, labello och schemat. Det fungerar, mitt kom-ihåg! Och vid 19-tiden får vi så tillslut våra Budapest-bakelser.
24/8-07
Det var varmt i hytten. Det kändes instängt. Det jag behövde var lite frisk luft. Hade precis lämnat Uppsala och höll på att öka farten. Drog ner fönstret ordentligt. Hmmmmm, vad är det som luktar? Gödsel? Drog upp fönstret igen och var tillbaks på ruta ett, med det tillägget att instängdheten nu utökats till att innehålla gödseldoft.
21/8-07
Jag som brukar skriva så mycket om te. Vikten av att vid vissa tillfällen få avnjuta denna varma och så underbara dryck. I alla fall så har jag numera druckit min första kopp kaffe. Själv är jag mycket förvånad över att detta var möjligt men omständigheterna satte min i en förlägnen situation utan återvändo. Jag fick korglutningsfel i en av mina vagnar i tåget. Jag kontaktade tågmästaren för att diskutera hur han tyckte vi skulle göra med utrop och hastigheten. Skulle jag informera i högtalarna när det nu bara gällde en enda vagn? Hur kändes det i vagnen, gick det att vara där i ordinarie hastighet, fanns det tillräckligt med platser i tåget för övrigt, så man ev. skulle kunna omplacera trafikanterna? Han sa att han kommer fram till mig så ska han gå igenom vagnen utan korglutning och känna efter hur det kändes. Vad jag inte räknat med var att han hade med sig fika fram till mig. En kopp kaffe. Ville jag ha socker eller mjölk? Tja, jag tyckte mjölk lät som ett säkert kort, så jag satsade på det. I och med att det tog en stund att diskutera läget tyckte jag det vore hemskt ohyffsat att inte dricka av kaffet. Jag tog ett djupt andetag, höll andan, öppnade munnen, förde fram kaffekoppen, tog en sipp, och svalde. Och så tänkte jag på trafikanterna som inte hade någon korglutning, som kanske strax får en väska i huvudet, och tänkte att jag nog, trots en kopp kaffe, hade det bättre än dem.Epilog: jag överlevde!
20/8-07
Under semestern har mina lokförar-skor trampat japansk mark. I rusning har de stått på golvet i japanska lokaltåg och trängts med andra inhemska skor. När jag nu vandrar fram över perrongen på Stockholms central brukar jag titta ner på skorna och tänka att de minsann varit med om ett och annat. Ett par anmärkningsvärda skor, ett par skor som inte är som andra. Varför fick de följa med till Japan, så säg? Jo, de är bekväma, ska ni veta!
Snygga? Tja, de duger. Det är svårt att hitta fina skor att ha på jobbet. De måste vara platta för att jag ska kunna gå i makadam med dem. De måste vara stabila, så de står emot alla stötar i makadamet. Helst ha en riktigt rejäl sula som håller, med riktigt rejäla sömmar. Och hur ser sådana skor ut som samtidigt ska vara snygga. De finns inte! Alltså försöker jag finna ut någon slags kompromiss med mina skor.