En lokförares vardag

Tåg 40 brukar vara ett lagom långt tåg. Idag var det 11 vagnar! Jag trodde först jag läste fel i sifo-listan.

Hämtar tåget i Hagalund. Vid bromsprov blir det problem med bromsen på en vagn. Den stängs av. Lämnar vagnhallen 17 min. sen. Jag vet nu att det kommer bli tight om tid på centralen för att kunna avgå i rätt tid. Ringer och förbereder tågmästaren på att en broms är avstängd, inför den föraruppgift han ska skriva till mig. Ringer fjärren och talar om att tåget är 301 m långt. Jag ska in på spår 5. Växlaren är på plats. Rundgång med lok. I norra änden ser jag att loket kommer att ”hänga” utanför dvärgsignalen. Ringer fjärren igen. Det får ju bli så här nu, vi ska ju ändå strax avgå.

Växlaren hänger på loket, tm är där med föraruppgiften, bromsprov, slå upp i linjeboken vilken hastighet som gäller nu med en broms avstängd, mata in värdena, tm ringer när resenärerna är på, jag informerar honom om en sth på 140 km/h, jag ringer till fjärren för signalens skull, jag ringer tillbaka till tm och säger att jag fått signal, han ger muntlig avgång. Det var mycket som fungerade på kort tid. Jag tackar växlaren och tm! Vi avgick ett par minuter sena.

Knappt fyra timmar rast i Borlänge. Vad gör man? Det lustiga är att jag ändå inte hinner allt jag vill. En tur till Kupolen, inget fynd idag, vilar en stund, tänkte läsa men har för mycket att fundera på, äter lunchbuffé på hotellet, sen är det redan dags att gå till tåget.

I restaurangen jobbar en kille jag tycker jag känner igen sen pendeltågen. Jag frågar om han jobbat på SJ tidigare, men han svarar att han är alldeles för ung för att ha hunnit jobba där. Hur ska jag tolka det? Att vi SJ´are bara är gamla stofiler? Ja, jag tror det var så han menade.

Jag byter av tåg 20 i Borlänge och kör till Falun. Där ska jag göra rundgång och jag får vara väldigt tacksam för att det inte finns is och snö runt kopplingsnävar, koppel eller tågvärmekabeln. Jag tar tid, åtta minuter tar det att göra rundgången, men då ingår inte av och tillkoppling utan endast växlingsrörelsen.

På hemväg igen kör jag på en älg. Jag tycker det är sorgligt. Upp i spåret kom två älgar men den ena får fortsätta sin färd här i livet ensam. Den som blev påkörd vände huvudet mot tåget och man kunde gissa sig till hans förvåning och undran över vad det var som kom lysande i mörkret. Trots att jag släckte lyset var han för nära för att hinna undan.

Innan Uppsala fick jag stoppsignal och fjärren bad mig gå ut för att titta hur loket såg ut, men det fanns inte mycket bevis för att en älg försvunnit in under tåget. Lite päls på ena bufferten. Jag tror det mesta låg kvar i spåret för det lät inte så mycket av själva smällen.

Fjärren = fjärrtågklareraren

Tm = tågmästaren

”Hänga ” utanför = tåget är helt enkelt för långt

Sth = största hastighet, i detta fall är sth normalt 160 km/h

Rundgång = att koppla av loket i ena änden av tåget, köra runt, och koppla på det i andra änden av tåget.

Kom rullande in i Uppsala. Byter ände för att åter åka mot Stockholm. På det andra loket saknas det kol på norra strömavtagaren, så jag får åka med den södra/främre strömavtagaren uppe. När jag lämnar Uppsala och möter första tåget och hejar på lokföraren blir jag plötsligt varse att enligt honom kör jag ju med ”fel” strömavtagare. Nu undrar jag om han tänker, där kommer Marie och hon kör med fel strömavtagare, eller tänker han, där kommer Marie och hon har fel på strömavtagaren. Eftersom jag tror att jag kan framstå som lite förvirrad så tror jag att det första antagandet stämmer bäst. Vilket nu får mig att fundera på om jag verkligen ska luta mig fram mot fönstret när jag hejar.

Senare kör jag en X2000 till Linköping. Jag trodde resan gått bra. När jag stannat tåget i Linköping och gått av, kommer tågmästaren i första klass frustrerat framrusande till mig. Jag hade bromsat med magnetskenbromsen så hårt att en vinflaska åkt i golvet. ”Hjälp, pratar han med mig?”. Hur ser det då ut i bistron? Finns det något kvar på hyllorna? Kanske sitter alla med sin vinpava i knä nu? Det var inte bara vinflaskan som gick i krasch där, utan även bilden av mig själv som en lokförare som kör mjukt och behagligt.

Trots kissnödighet in till panik får det vänta, jag måste ringa befattning två och höra mig för. Inget hade rasat ner ur hyllorna i bistron. Puh!

Åter på väg mot Stockholm och jag närmar mig Södertälje där jag har ett uppehåll. Jag tittar upp i Mobitecen och där står inget om uppehåll, tänk att det så ofta ska krångla med mobitecen! Tittar åter ner i tidtabellen. Inget uppehåll! Oj! Vilken tur att Mobitecen fungerade!

Får en stoppsignal in till Södertälje och måste bromsa hårt. ”Meddelande från lokföraren, håll i era vinflaskor nu!”.