En lokförares vardag

När jag börjar mitt pass idag är det med en klargöring av en multad X2:a igen. Men jag känner mig lugn. Eftersom det strulade igår så tycker jag det, rent statistiskt sett, inte kan strula idag igen. Jag fick rätt. Små fel var det fullt av, som visserligen tog en hel del tid i anspråk. Men de stora felen uteblev! Livet är härligt!

Idag kör jag till Skövde. Detta är sista passet före semester!

När jag återkommer är gruppvalet klart.

SJ söker körlärare och jag la in en intresseanmälan härom dagen. Jag är nyfiken på hur det kommer att tas emot. Jag älskar mitt jobb och engagemanget är nog min styrka, men någon tekniker, nä, det existerar inte på kartan! Vad vill de ha? Finns det några fler än jag som har anmält sig? Jag berättar senare hur det gick. Om sisådär en 4 veckor.

Jag får inte igång min X2:a idag. Strömavtagaren vill inte gå upp. Den är envis och det hjälper varken med att byta hytt, tvångsa hjälpkompressorn eller ha tålamod. Jag får ge mig, och ringa upp driftstöd. Får tips om att slå av batterierna både på drivern och i kjolen på manövern. Och sen testa igen! Vid detta laget har jag hunnit att springa ett par gånger fram och tillbaka utmed tågsättet och jag tittar på klockan och inser att minuterna redan tickat iväg. Jag vet redan nu att jag blir försenad, men kanske inte så mycket.

Åter på drivern och jag gör nytt försök till uppstart. När mullrandet kommer igång är det som om ljuv musik uppstår. Finns det något vackrare ljud? Ja, det är klart att det gör, men inte just här och nu!

Får hjälp med klargöringen av en lokförare som är på väg till centralen, vilket i hög grad minimerar förseningen. Tack för hjälpen! Nu vill jag ju att allt ska flyta på. Vill inte ha något krångel. Men utropet i högtalarna hörs inte från hytten där jag ska köra. Det var väl självaste sjutton! Kollar att det hörs från de andra.

Jag ringer personalen som ska jobba på tåget för att förvarna om att jag kommer sent. Han låter förvånad. De har inte satt sig på bussen ännu som kör dem till Norra Bantorget. Jag suckar av lättnad. Ja, då kan jag väl inte vara så sen!?

Att komma ut till Hagalund känns ibland som att gå rakt in i en stor familj. Jag kommer rullandes med en multad X2:a, jag ringer platskontrollen och hör mig för hur de vill ha tågsättet lämnat, antingen aktiverat i norr där jag sitter för att det kanske ska tvättas, aktiverat i söder för att det snart ska iväg eller ska till verkstad, eller, i mitt tycke sämsta fall, avställt.

Platskontrollen svarar att jag kan ta ner och koppla värme(=avställt). Jag suckar, ´´menar du verkligen hela proceduren, detta är en mult, koppla tågvärme till ena halvan och slå av batterierna till den andra halvan´´. ´´Ja, för det är så mycket strul med dessa som är multade när de står igång´´. Men han erbjuder att skicka någon från växlingen som kan vara mig behjälplig. Jag tackar och frågar vem som får den äran.

En växlare som kommer förbi i bil tar hand om min väska och kör den till söder så jag kan gå några kilo lättare när jag ska stänga av alla batterierna. Innan jag började avställningen så kändes det som ett jätteprojekt, men hur det var, så var det inga problem, och ska man ändå gå utmed tågsättet för att man t.ex slutat för dagen och ska hem, ja då kan man väl lika bra slå av batterierna på vägen. Växlaren dyker upp som skulle hjälpa mig. Nej han hade inte hört talas om att man gör så här, så jag visar och instruerar. Ja, jag fick ju i alla fall sällskap!

Men sedan är det fart på diskussionerna. Ska man verkligen ställa av en X2:a så här? Finns det fler alternativ? Varför gör man så här? Teorierna är många och diskussionerna höga. Härliga, härliga Hagalund! Tack för stunder som dessa!

Voine, voine, mycket skall man se innan ögonen far ur sina hålor. Jag har lämnat Avesta-Krylbo, riktning Stockholm. Och där. Högt upp i ett träd ser jag den, en eldslåga. Säkert 1m bred och 2 meter hög. Och den försvann lika snabbt som den kom. Jag nyper mig i armen. Och tittar och tittar och tittar. Efter en eldsvåda, efter människor, efter fler eldslågor. Ingenting. Absolut ingenting ser jag. Allt är precis som vanligt. En ensam, tyst skog. Det kan ha varit mellan 100 och 200meter bort som jag såg skenet. Kan det trots allt ha varit i kontaktledningen? Kan jag ha missbedömt höjden? Var det en hägring? Jag förstår att jag måste ringa fjärren och anmäla skenet. Om fler skulle se något. Om en skogsbrand skulle uppstå. Eller något annat.

Vad säger jag? Tänk om de tror att jag sett ett UFO? Tankarna far om vad de ska tro om mig! ´´En lokförare mellan Avesta-Krylbo och Rosshyttan har sett ett UFO, ha,ha´´. Det är bara att lyfta på luren och redan i förväg svälja förtreten om vad de ska tänka om mig. Jag börjar min formulering försiktigt med att jag sett en ljuslåga, jag säger inget om detta schabrak till eld som slog upp ur trädtoppen. Till min absolut yttersta förvåning ger han respons på det jag säger och börjar prata med sin kollega. Det visar sig att de har problem med hjälpkraften(= en ledning som går precis vid sidan om spåret). Och nu tror de att ett träd någonstans blåser mot ledningen och gör kortslutning. Jag blir så lättad. Han tar mig seriöst och frågar var detta inträffade. Jag förklarar. Och jag förstår nu att lågan uppstår när trädet släpper ledningen. Ja, då var jag inte så tokigt ute i alla fall! Gud vare tack!

Hämtar tåget i Hagalund, rullar in på centralen, kopplar av loket, kör runt, kopplar ihop, ser ingen tågmästare så jag gör bromsprovet själv. Enligt klockan har jag nu 10 minuter till avgång. Yes! jag hinner köpa lite lösviktsgodis innan vi far. Möter en stressad tågmästare och hon berättar att det är en vattenläcka i en av vagnarna och hon har kallat på någon som ska kolla upp felet. Bra, hon har koll på läget, jag kan inget bidra, så jag fortsätter mot godisaffären. Jag tar precis upp påsen som ska fyllas med godis och telefonen ringer, jaha, nu gäller det att vara snabb, svarar samtidigt som jag pressar ner påsen i ett fack, får tag på en skopa och väljer bland sorterna, ´´Ja, det är Marie, föraren på tåg 16´´, ´´Var är du?´´, ´´Bland godishyllorna, jag vill ha godis med mig på resan´´, ´´Godis?´´, ´´´Ja, jag är godissugen´´, ´´Du har ju en vattenläcka i en av vagnarna, jag får inte tag på städpersonal, kan du knacka på hos dem?´´, ´´Javisst, jag ska bara betala mitt godis´´. Lite dum känner jag mig. Att jag bara tänkte på sötsaker.

Städpersonalen har inte börjat för dagen, det är mörkt i deras lokaler. Vi får åka med blött golv i vagnen.

Klargör en multad X2:a igen(=2 st X2000 som är ihopkopplade). Jag är glad att jag har 1 ½ timme på mig. Det behövs.

Brandvarning på två vagnar.

Mobitecen(=skyltsystemet) fungerar ej från ledande hytt. Måste in i bistrons mobitec. Den ger signal till vagnarna men det skyltas Köpenhamn på dörrarna istället för Malmö. Den bakre delen fungerar dock som den ska.

Korglutning ur funktion på en vagn. Ska jag åka med det? Är det anmält?

I vagn 5 är båda toaletterna avstängda. Det finns inget vatten. Kollar båda handtagen på utsidan och vacuumpumpen, men inget händer. Detta är inte inskrivet.

Två felkoder att rapportera på vagn 12.

Ingen summer på handikappstoalettens larm.

Ovan nämnda är bara ´´felen´´, sen tillkommer ju den ordinarie klargöringen förstås!< På centralen händer något som jag tycker är mycket sorgligt. En äldre dam, kanske runt 80, blir rånad på sin plånbok, just när hon ska kliva på mitt tåg. Hon är uppenbart alldeles skakis och chockad och det enda hon tänker på nu är att inte har någon tågbiljett för tåget. En sådan här gammal dam vill man ju bara krama om och säga att det löser sig, det ordnar sig, vi tar hand om det här. Och det är precis vad jag ser och hör att personalen på mitt tåg gör. Vilka klippor! De ska ha en eloge!

Berättelsen jag fick senare är att damen ifråga hade hört utropet där de varnar för ficktjuvarna. Hon ser till att hennes handväska är framtill och att dragkedjan är igendragen. Framför henne på tåget kliver en kille i ryggsäck på. Han erbjuder sig att hjälpa henne med bagaget och eftersom han har bagage precis som hon, så uppfattar hon att han givetvis också är en resenär. Bakom honom finns en till kille, och vips är väskan öppen och plånboken borta. Usch, jag vill bara gråta.

Man får säga vad man vill, men jag tycker det är ´´maffigt´´ att köra ett så långt X2000. När jag väl är på linjen så fäller jag gärna ut backspeglarna och tittar bakåt på mitt tåg. Det här kör jag. Yrkesstoltheten blomstrar.

Den harmoniska kör-tillvaron får ett abrupt avbräck i Gnesta när jag får ett brytarfrånslag, och fram till Björnlunda får jag sammanlagt fem stycken. Jag tror det är rejält kört för mitt tågsätt, men hur det är, så rullar tåget vidare utan missöden, peppar, peppar. Och jag lutar mig lugnt tillbaka igen och njuter vidare av färden.

Jag får ut en rejäl bunt med papper idag. Ska ett varv på Uppsala och sen till Hallsberg. Tidtabeller, tågorder och sifolistor. Jag räknar. Allt som allt 27 A4-sidor!

Jag ska ha jour hela natten ute i Hagalund. Från 22 till 9. Vi har rum och så länge ingen lokförare fattas kan jag både titta på tv, läsa, fundera eller sova.

Sitter länge, ända till halv två på natten, och pratar med växlingspersonalen. Sen söker jag upp mitt rum och somnar som en klubbad oxe, och har vad jag kallar ´´förmånen´´ att få sova ostört hela natten. Detta kändes otroligt oväntat och mycket välgörande.

Tåget är 22 minuter sent när det ankommer Linköping och jag ska byta av det. Lämnar Linköping och har kört in två minuter av förseningen och vi närmar oss Katrineholm. Stoppsignal! Frustrerad är ordet. Ett tåg kommer från Stockholm och vi måste vänta. Ja, någon måste ju invänta det andra och det blev vi. Det är i alla fall en X2:a.

Drar på igen och får stopp före Flen. Nu tycker jag det tar flera minuter innan vi får fortsätta, och ut på linjen visar sig ett litet pendeltåg. Har jag som kör X2000 fått stanna för ett sånt?

Ska kliva av tåget för första gången i Skövde och ha min rast där. När jag kommer till hotellet så bara gapar jag. Det är så vackert och pampigt. Det måste ju vara som att gå på bal. Stora ljuskronor i taket, röd matta uppför trappan, mönstrade, sirliga trappräcken, pelare, ja, jag låter fantasin flöda och föreställer mig hur det skulle kännas att få gå här i trappan i någon vacker klänning och folket tittar och beundrar.

Kommer åter till verkligheten när jag kommer uppför trappan och det är en stor, stor spegel på väggen. Ja, där går jag med min eviga blåa kostym.

Ska klargöra en multad X2000 (=två som är ihopkopplade). Har erfarenheten från förra året att det inte är något märkvärdigt, men känner ändå ett ´´gulp´´ i magtrakten. Det blir ett så långt tågsätt, hela 10 vagnar och två drivfordon att hålla reda på. Det blir 279meter långt istället för normala 165meter.

Att kontrollera utsidan av tågsättet fungerar normalt förutom att jag ser att destinationsskyltarna på dörrarna inte lyser som de ska. Varvet inuti tågsättet kräver lite mer av min tankeverksamhet. Kassalarmet lyser, klockan visar lite olika tider i vagnarna, högtalarsystemet verkar inte fungera, kom ihåg att pröva skyltningen från de andra systemen, hammare saknas på driv nr 2, ett lysrör är trasigt, på handikappstoaletten hörs ingen summer när man provar larmet.

Felen hamnar i två kategorier, de som ska åtgärdas nu och de som kan åtgärdas senare.

Skyltningen kommer igång från bistron. Klockan likaså. Men högtalarna då, det kan vara ett vred som ligger fel vid någon lur. Går genom hela tåget och öppnar alla luckor där det finns vred, kollar i båda manöverenheterna, den andra driven och i bistrodelarna. Men ingenstans ligger något vred fel, tills jag kommer tillbaka till hytten där jag startade min klargöring. Det är inte sant!, just här ligger vredet fel, kunde jag inte ha slängt ett öga dit tidigare? Ja, det är bara att traska en gång till genom tåget och lyssna att högtalarna fungerar. 279meter gånger 2! Det kallas motion!

Jag ska till Linköping idag. Det roligaste som händer utmed resan idag är att jag i Mölnbo kommer upp parallellt med en X40. (Vi kör båda två åt samma håll på de två spår som finns.) Vi ska båda strax bromsa in för att det bara är 70km/h en kort sträcka. Det andra tåget bromsar in mycket tidigare än jag och jag kör om honom i 180km/h innan jag börjar bromsa, det känns superhäftigt. Väl inne på 70-sträckan så fäller jag ut mina backspeglar, jag vill kolla vart det andra tåget är. Jag ser att det börjar komma ikapp och till råga på allt kör om! Hm! Hans tåg är kortare än mitt, alltså kan han börja öka farten snabbare än jag. När jag väl kan öka farten så gör jag det och till min glädje ser att vi snabbt tar in på avståndet. Och Yes! vi kör om!

När jag kliver av i Linköping och tåget rullar vidare mot Malmö, så stannar jag upp och tittar på hela det långa tåget. Tänk att jag kört det! Yrkesstoltheten blomstrar på en perrong i Linköping!

Idag fyller jag år. Grattis på mig själv!

Jag vet i alla fall vad jag ska sysselsätta min födelsedag med. Köra tåg till Falun och hem igen. Ett pass på exakt 11 timmar och 57 minuter.

I min tidiga lokförarkarriär hade jag ett riktigt mardrömspass med lövhalka och rejäla hjulplattor på hela mitt tåg. Och den tågmästaren som var med på det tåget dyker upp idag, just idag. Trots att 15 år har gått så är det som igår. Detta är en dag och en händelse som jag verkligen önskade att jag kunde utplåna på värlskartan. Och så kommer just han!

Det är min födelsedag idag! Suck!

Framme i Falun går jag till Hemköp och tänker köpa en sallad, men på hyllan ovanför hägrar en bit smörgåstårta som ser mycket godare ut. Vad fasiken, jag fyller ju år idag! Det blir smörgåstårtan. Tänker äta den på loket när jag mött upp mitt tåg, men de är försenade så jag slår mig ner ensam i ena änden på perrongen och äter min lunch. Det är den mysigaste stunden på hela dagen.

Ja, som lokförare har man mycket tid att tänka. Evigheters tid. Fyller dagens tankar med hur gott det ska bli att grilla ikväll!

Börjar 20.27 och ska köra två varv på Uppsala, sen ut till Hagalund med tåget. Jag får en kort natt för vila, från 01.39 till 04.10. Sen bär det av ett varv till Uppsala i morgonrusningen igen.

Jag skulle ljuga om jag sa att detta var en av mina favorit-turer.

Anländer Uppsala 23.51 och alla ska gå av, tåget tas ur trafik. Tågmästaren tömmer tåget och ger klart. Jag ringer fjärren och vill komma iväg. Jag har ju så kort nattvila så man vill inte bi fördröjd någonstans. Det är bara ett godståg som ska passera först. Jaha, jag väntar. Då får jag syn på en man i backspegeln som kliver på tåget. Vad i hela världen, ut och letar, hittar honom halvt sovande på ett säte. Han är alkoholpåverkad men det är inga problem att få av honom. ´´Vart ska du?´´ undrar jag. ´´Till Uppsala´´ blir svaret. ´´Men du är ju i Uppsala!!!´´.

Godståget passerar, men inte får jag någon körsignal inte. Och lika bra är väl det, för jag tycker att mannen vinglar alldeles för nära mitt tåg i alla fall för att jag ska våga åka därifrån.

Ja, ja, tillslut är han borta från perrongen och jag får min signal för att köra. Ganska försenad och på något sämre humör än tidigare och nattvilan från 01.39 är bara ett minne blott.

Mot Göteborg!

Före Skövde flög en fågel in i rutan och fastnade i vindrutetorkaren. Jag tänkte att jag försöker få loss den med att sätta igång vindrutetorkaren. Kladd, kladd, kladd åt vänster, kladd, kladd, kladd åt höger. Åh, nej! Fågel-kladd(=fågelrester) på halva rutan. Och fågeln satt kvar. Jaha, och inte kan jag spruta spolarvätska heller eftersom det inte finns något att torka rent rutan med. Ja, det är bara att anpassa sikten efter fågelkladdet.

När jag lämnade Stockholm sken solen och det skulle förbli fint väder resten av dagen, vilket jag givetvis trodde gällde Göteborg också. Efter Skövde började regnet ösa ner, och från början blev jag lite besviken, men vartefter sikten blev bättre så tyckte jag det var en bra ide med regn. Och faktiskt gled fågeln så småningom ur vindrutetorkaren och ut i det okända, och jag kunde tvätta rent rutan.

Mot Stockholm!

Jösses, jag som brukar vara så förskonad. Vi hade inte kommit många meter från Göteborgs central innan jag fick indikering ´´ingen överhastighet´´(=ingen korglutning) och personalen ringde och sa att herregud vi har ingen korglutning på tåget. Det går knappt att servera. Men jag kör ju inget fort, 20km/h under normal hastighet, just för att sträckan fram till Alingsås är så kurvig. Själv satt jag i manövern och det tog mig ett tag att känna att inte jag heller hade några mjuka kurvor. De ringde igen och sa att jag måste ta det ännu lugnare. Men ska vi komma fram till Stockholm först imorgon?

Efter rådfrågning och samtal till driftstöd skulle jag vid uppehållet i Alingsås försöka återställa korglutningen. Än en gång är jag tacksam för personalens kunskaper. Hon hjälper mig med andra vagnen. Tåget blir givetvis ytterligare försenat och ännu värre är att problemet inte försvinner. Snyft, för folk har verkligen klagat på obekvämligheten.

Jag pratar med driftstöd igen. Jag har två val, antingen fortsätta köra utan korglutning till Stockholm, eller vid nästa uppehåll som är Skövde, ta ner på hela tåget, stänga av batterierna, m.m. Men detta tar tid, och inga garantier finns för att problemet verkligen försvinner. Jag vill verkligen inte försöka åtgärda problemet med så dåliga förutsättningar. Jag gör ett långt utrop där jag försöker förklara läget, och säger att istället för att försena tåget ytterligare, är det bättre att vi satsar på att komma fram i hyffsad tid och jag beklagar verkligen läget. Bistron plockar ner sina varor från hyllorna för att varorna redan självmant börjat lämna hyllorna och resenärer som vill handla får be personalen plocka fram de varor som de önskar köpa. Hur ombordpersonalen löser serveringen i första klass vet jag inte, bara att de har det väldigt besvärligt.

Vi blir runt 30 minuter sena till Stockholm, och tåget skulle därefter ha vänt söderut igen egentligen men får rulla till Hagalund och verkstaden istället.

Idag är det faktiskt 5:e turen i rad till Linköping! Jag gillar det lika mycket varje gång! Jag kan nog aldrig ledsna!

Jag gör framsteg i mitt forskande att försöka lära mig och förstå mig på X2000!!!

Jag klargör en X2:a i Hagalund på morgonen.

När jag kommer till köksavdelningen i förstaklassvagnen så är slasken fylld med vatten. Jag öppnar skåpet ovanför, hittar först en skruv som visar sig icke vridbar, hittar en till som jag lyckas vrida med en skruvmejsel. SLURP! Allt vatten försvann ner! Magi!

Går vidare och kommer till manövervagnen. Där fungerar det inte att spola vatten i handfatet. Jag öppnar skåpet ovanför toan. Hittar två möjliga platser att försöka få igång det på. Ett litet oväsen hörs vid första försöket, nej det var toaletten. Ok, nästa! Nu väsnas det högt och det låter vid handfatet. Ok, jag prövar igen att få vattnet att komma rinnande ur kranen. Sim-sala-bim! Vattnet kommer!

Jag känner mig mer som en trollkvinna med spö, än en tekniskt utbildad lokförare! Men huvudsaken är väl ända att det fungerar!?

Lite senare ska jag agera styrke-tränings-nisse också!

Telefonen i hytten vill inte fungera. Jag ringer och anmäler till driftstöd, som upplyser mig om att man kan få den att fungera om man trycker ner den, rör runt den i sin hållare, vippar och byter läge. Jo, den lyser en liten stund, men slocknar. Jag trycker hårt ner den i sin hållare, vippar och grejsar. Jo, den lyser en liten stund. Så här håller jag på tills musklerna i armarna ömmar. Mycket frustrerad ringer jag och säger att jag inte får den att fungera. Jag får ett nytt batteri. Men det måste vara något annat fel för det fungerar fortfarande inte!!!

Går ut till tåg 90201 som står på spår 20 på Hagalunds bangård. Jag ska ha ett lok med mig idag som ska ligga i ´´transport´´. Det är ihopkopplat med ledande lok. Det ingår inte i ´´min´´ klargöringstid att fixa det bakre loket. Växlingen säger åt mig att kolla att kranar, med mera, ligger rätt. Jag kan inte/har aldrig kunnat detta utantill. Tar fram handboken. Nej, detta verkar inte stämma. Försöker själv att följa instruktionerna i boken. Men icke sa Nicke, jag får inte till det. Och det retar mig att jag måste ringa driftstöd för vägledning. Jag erkänner att jag tror det är ett handhavandefel. Jodå, jag måste slå till tågvärmen på ledande lok för att få igång ventilatorerna på loket i transport. Jag kan inte veta allt! Suck!

Jag blir nog runt 5 minuter försenad. Jag klättrar upp på mitt lok för att köra iväg, och allt blir fullkomligt tyst. Nej!!! Vad nu då!!! Ett par hårresande sekunder far i expressfart innan jag förstår att det inte är något av loken som krånglar. Spänningen i kontaktledningen försvann!

Ytterligare 10 minuter passerar innan allt är ok och jag kan rulla ner till centralen.

Tågsätt 2029 idag. På sifolistan står ``Tempmätfel motor 3 indikerar och måste kvitteras ofta ofta´´.

Jag kvitterar ingenting på hela vägen Stockholm central- Linköping.

Jag upplyser föraren som byter av i Linköping. Han skrattar och säger att ´´Du kör för försiktigt´´. Eftersom min egen bild är precis densamma så kan jag inte göra något annat än att skrattande hålla med och svarar ´´Jag vet´´.

Åter på centralen sitter jag och tittar ut genom mitt X2-fönster och ser att arbetsledaren och fackansvariga kommer med blommor och ´´skumpa´´. En lokförare firas av som går i pension. Åh, vad sorgligt, jag blir rörd och tänker att det är tur att inte jag är arbetsledare för jag skulle ju gråta vid såna här tillfällen.

När jag kliver på tåget i Linköping för att köra hem så blir lokföraren som kom med tåget kvar i hytten till Norrköping. Han har inhandlat en kartong jordgubbar i Malmö. Åååååh, vad gott! Varför har inte jag kommit på något så gott och nyttigt, istället för det eviga godisätandet? Som tur är så bjuder han. Och som ännu mer tur är så lämnar han kvar de sista till mig när han går av. Vilken guldklimp!

Tåget var redan lite sent när det ankom Linköping. Framme i Katrineholm när jag gör uppehåll för av/påstigande ringer fjärren och stressar på. I backspegeln ser jag X2:an som kommer från Göteborg. De får stoppsignal för att vi ska gå först från Katrineholm. När vi sen lämnar Katrineholm ligger jag på, så fort man bara får, och hoppas att jag kan hålla undan. På centralen när Göteborgståget rullar in strax efter oss på spåret bredvid kan jag inte låta bli att fråga lokföraren om jag lyckats med mitt mål. Jo, det verkar som det, han har inget att klaga på. Yes!!!